Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tidshorisont

Gråstilla hav.
Dimman rullar in
som ett sagoväsen
eller ett krälande urtidsdjur.

Denna strand är ett mirakel
osannolik och verklig.
Tiden är tyst
men en vindkåre
spelar lågmält i livsvarpen.

Min själ andas
genom tusen klyvöppningar
andas lust
och längtan
efter att stanna den tigande tiden
att aldrig lämna tillbaka nuet
inte se det flyta iväg som dimma
och förena sig med alla svunna stunder
bortom den osynliga horisonten.




Fri vers av Rafmagn VIP
Läst 131 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2021-07-08 09:13



Bookmark and Share


  Burn

"Gråstilla hav.

Dimman rullar in"

Liksom, hur fantastiskt är inte sånt!

Tänker på hur många gånger jag varit på stränder och bara låtit mig omfamnas av det stora framför mig och runtomkring mig. För ja, man andas på ett annat sätt då - med det inre av en själv.

"Denna strand är ett mirakel"

Underbar mening!

2021-07-11

  Lustverket VIP
Många mirakel som vi inte tänker på som mirakel... som stranden, att den finns.

"och förena sig med alla svunna stunder" - på nåt plan kanske vi redan är summan av svunna stunder, hur långt tillbaka, who knows.
2021-07-08
  > Nästa text
< Föregående

Rafmagn
Rafmagn VIP