rösten smyger utmed mitt bröstben
gör sig påmind
rösten som aldrig blev hörd
dövad av ilskans kraft
och vredens rop
bortom allt
men ändå något som hann i kapp
som ett litet förlösande barn
ber det om att få komma ut
oskyldigt genomskinligt
med kärlek som ber oss stanna upp
med hopp
om kanske en ny start
låt nu vara nu
så tar vi hand i hand
tillsammans nya tag
dag för dag