Jag kan födas i din kropp om och om igen. Till vilken nytta undrar du. Till allmännytta kanske, eller egennytta snarare. Att aldrig kunna lämna en oförrätt. Sätta spaden i marken och gräva sig ett avslut. Det ligger inte för mig sa hon och vältrade sig i ännu en födslosmärta.

Jag tog mig genom morgonen, den var alltid svårast. Vargtimmen hade jag lärt mig att bemästra vid det här laget. Hur dricker man kaffet på bron utan sin älskade. Hur biter man av en sockerbit och inte längre veta vem man ska lämna den andra halvan till. Hur sväljer man tuggorna som växer sig upp mot gommen. Och hur, säg mig hur. Låter man morgonen övergå. (till något annat än ett långsamt tidsfördriv).