Två av de mest omtalade känslor jag kan tänka mig är rättskänslan och kärleken, men människan skulle inte vara människa om det inte funnes andra mer problematiska känslor som hatet och likgiltigheten. Likgiltigheten är enligt mig matematikens motsvarighet till 0. Man räknar med den men vad betyder den? Jag har roat mig med att försöka reda ut motsatserna till olika känslor. -Vi kan väl vara vänner ändå. När en kvinna säger så uppfattar jag det som att kärleken tagit slut och ersatts med det jag vill se som kärlekens motsats. När man upplever sig ha råkat ut för ett felaktigt domslut, och jag tänker nu inte på domslut inom sportvärlden, utan i den "verkliga " världen den värld som övermaga ger sig ut för att vara rättsväsendet och där symbolen utgörs av en tämligen långbent kvinna med förbundna ögon och med vågskålarna perfekt balanserade. En slags motsvarighet till trafikens nollvision. and hey there is the rub. upplever jag ett intensivt hat mot min omvärld ett slags lågt pyrande molande hat och värkande i hjärteroten
Som vankelmodige Hamlet kanske skulle ha utbrustit. Visionen är ju inte mer än en from förhoppning. Och jag fick mig till livs när jag slog på min laptop en singelolycka med en död kvinna och en ung man misstänkt för vållande till kroppsskada med dödlig utgång. Utopia är landet som inte finns