Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Texten till dramat i trappuppgången fortsätter nu, det blir så att jag pausar och återupptar så att alla bitar hinns med, målsättningen är att allt är klart samtidigt till när både den Högste och Islänningen kommer.


För visst ska det väl vara två vid en kvinnas sida?

De som är ovanpå känner islänningen men dessvärre blivit lurade av den där kvinnan som säger att jag tagit hennes lägenhet och efter att ha fått tvättmaskinen så bars den gamla ut och när han som skulle ta min, inte kunde komma in med deras nyckel till min lägenhet började alla undra. Nu vet de att hon lurat dem så nu måste de tvätta i tvättstugan istället för i min tvättmaskin. Det är klart att det var jag som skickade sms till Kristjan och han uppskattade det inte då och säkert inte idag heller, därför tar jag inte kontakt med honom mera. Och hoppas ni ändå kan lösa den svåra situationen som det innebär att ha blivit lurad av en väninna till er.

Jag gillar inte er efter vad ni gjort mot mig.

Så startar Dramat i trappuppgången.

Sen har vi den andra som bor i den, hon som fått verksamheten av terroristen och som också har fått en nyckel som inte passar i min dörr men hon hon säger nu att jag bytt lås på dörren, att jag är en inkräktare som tagit hennes det som hon ska tjäna massa pengar på. Men nu vet de ovanpå mig att jag själv skapat verksamhetsidén och skrivit mina politiska kommentarer och att allt är mitt.

Undrar om dessa konkurrerar med varandra?

Säger de att jag ska
få fängelse för att ha tagit det som är mitt?

Förstå vilken rädsla jag lever i här i trappuppgången.

Är det en thriller?

Mannen däruppe menar att detta kommer sluta illa.

Hur undviker man det?

Ska jag ändå skicka ett nytt sms till Kristjan,
be honom komma, hjälpa till att få loss mig?

Rävsax sa någon en gång,
minns jag skulle skapa en figur som illustrerade
min känsla men blev då utsatt för så mycket mot
mig att jag var nära till döden, jag vägrade att dö.

Hur tycker ni jag ska förhålla mig till dessa kvinnor?

En läkare jag träffade för ett tag sedan
kallade just såna kvinnor för "Nojiga".

Såna som vill ha något så mycket
att de tillslut tror sig ha allt detta.

Själv har jag fått kämpa mig fram till det som är mitt.

Mitt liv.

Heter det
"de vill ta mitt liv"
fruktar jag för mitt liv?

Ja, varje dag och där bara tiden kan utvisa sanningen.

Vem kan få "dramat i trappuppgången" att lägga sig?

Som ett litet bokmärke i en bok där varje sida gulnat.

En bok som av åldern bär sin egen historia
om en tid långt från oss själva i mitt drama.




För visst kan det väl vara två vid en kvinnas sida




Övriga genrer (Drama/Dialog) av Catherine Brandt VIP
Läst 34 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2021-07-11 16:58



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Catherine Brandt
Catherine Brandt VIP