Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En del människor tycker en blir utnyttjad av samhället när vi arbetar som "gratis generation" vi födda på 60-talet, men om en tänker på att de bidrag som betalas ut till oss ändå täcker mycket av den känslan som


försörjer oss!

Låten inte någon ta ifrån oss att vi betyder mer
för samhället idag, än när vi 40-talist fostrades
kriget var i närtid fast bakom oss när vi var små
och Sverige kändes så strikt, vi neg och bockade
och var så tillmötesgående mot skolan och äldre

Som liten höll jag hårt i min bricka
den som sa vem jag var efter kriget

"Gratis Generation"

Vi lever nu på bidrag från Staten vi i den nedre graden.

Fria och lyckligare än någonsin, tar vi oss an våra barn.

De märker ännu inte resultatet
förändringen kommer inifrån
men den som är förebilden
är så hårt kontrollerad
just för att skydda
de-goda som är
i deras ögon

Nu finns det människor som tar ens gratis arbete
och utnyttjar de som skriker efter hjälp i området

Glöm inte att så länge allt är gratis finns kontrollen
på de som vägleder, men får de grepp om er, strula.

Ja, ja, de är ofarliga.

Är dom verkligen det?

Känns som människohandel, en fälla i tiden.

För mig som 60-talis i dag, viktig vändpunkt
hur många är vi inte som bara väntat, i livet?

Som känner att en blivit fri och viktiga beslut
ska tas i samhället, den sista tiden är den här

Minns min farfar när jag var 5 år fick jag ett mynt
ingen gav han några pengar till, men bara för mig
ett mynt med ord, som stärkte fosterlandskänslan
barnet i mig (gud, vad jag värnar om det) är fri nu.


Ändra gärna bidragspengarna till inkomstpengar
till de som får sin första nergångna lägenhet här..

är livet ännu mycket svårt och de behöver få sova.

Är det fler som är oroliga?

Det kallas för psykisk ohälsa.

Följt av en diagnos som kan leda till försörjningen.

Låten inte någon ta ifrån oss att vi betyder mer
för samhället idag, än när vi 40-talist fostrades
kriget var i närtid fast bakom oss när vi var små
och Sverige kändes så strikt, vi neg och bockade
och var så tillmötesgående mot skolan och äldre

Som liten höll jag hårt i min bricka
den som sa vem jag var efter kriget

Vi lever nu på bidrag från Staten vi i den nedre graden.




Övriga genrer (Drama/Dialog) av Catherine Brandt VIP
Läst 40 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2021-07-12 18:33



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Catherine Brandt
Catherine Brandt VIP