En solbelyst vardag
blir till en regntung helg.
Ett leende blir till håglöst stirrande.
Stirrandes mot en framtid
du bara kan vänta in.
Det känns som att vänta in ett försenat tåg.
Problemet är om tåget ens är på väg.
Varför väntar jag på tåget?
Ta dig själv dit du vill
utan påverkan av någon annan.
Jag tar mig dit jag vill
men tavlan på väggen är inte klar
och ramen ligger i hörnet.
Är det jag som ska måla tavlan?
Jag har inga färger att använda.
Jag hämtar ramen och hänger upp den.
Trots bristen på ramens innehåll
finns ändå någonting.
Även om jag själv måste skapa tavlan
med mina fuktiga ögon som pensel.

©Andreas Johansson