Naken ute i solen. Yogamattan ligger utlagd. Ipaden visar instruktionsfilmen från en yogastudio. Och jag rör mig, jag följer instruktionerna. 45 minuter. Det är vad jag behöver. Smärtan är påtaglig innan passet. Något har gått fel, kanske en promenad med felbelastning, kanske var det något annat. Men båda höfterna och låren gör enbart ont.

Det finns en novell som jag behöver få ordning på och jag överväger en sändning, livestream. Jag saknar scenen. Det medger jag. Och i natt vore det underbart att kliva upp och bara köra skiten ur allt.

Vi eller jag har fått ganska mycket kritik för att showen har varit för fokuserad på sex och sexskämt. Jag har mest skrattat bort det men har på sistone blivit rädd. Har vi hamnat i en sådan konservativ värld att vi inte får prata om vissa saker än mindre skämta om det? kan vi inte prata om att män drabbas av potensproblem, eller kvinnors sköra slemhinnor? Är det absolut förbjudet att prata om att mormor gärna skulle köpa en saitsfyer om pensionen räcker? Jag vet att en del kvinnor som har fått barnbarn har sex, jag vet att det är så. Att prata om det, och n mer skämta om det blev tydligen något som fick en del att ilskna till och känna aggression mot mig. Det roade mig fasligt vilket fick mig att häkla dem enormt. Det var inte problemet. problemet är att om vi har en tabustämpel kring att mormor har sex, eller att mäns erektion saknar eller at slemhinnor gör ont så att kvinnans sexlust dör. Om vi bara ska lägga locket på och inte prata om det då blir jag arg, rädd och ledsen.

Vi skämta ganska grovt om bdsm. Okej extremt grovt om bdsm, det gick bra. Vi drev hejdlöst om den hetronorma tanken. Men då vi berörde ämnen som feminism, impotens och kvinnors nnjutning och rätten att ställa krav då vart det ett jäkla liv. Skrämmande. Jag svarade som vanligt med att provocera ännu mer genom att bli ännu tydligare i mina skämt. Showen har mått bra av det. vi som står på scenen och gör livepodden har hittat vår pryl i att vara feministiska liberala och för sexuell öppenhet och mångfald. Men jag är fortfarande rädd, ledsen och besviken. För bakom skämten finns det ensamma människor som har nt i själen. De frihet jag har jag för att jag är frisk och klarar mig själv och är man. Dessutom hetrosexuell man, icke att förglömma. Jag föddes bara i rätt kön och är än så länge frisk. Så fort min hälsa sviktar då är det fucked. Men jag ska inte klaga, jag hade ju kunnat a oturen att födas som en kåt kvinna som fått barnbarn och har problem med slemhinnorna. Om jag drabbats av det ödet hade det varit lätt at hålla sig för skratt.

Jag försöker tänka bort allt det där som verkligen retar upp mi och går helt in i min yoga. Nej en jävla show får det nog fan bli.