Skuggormen ringlar över marken
rinner in i mig och stannar där.
Jag badar i skogens djuptid.
Bara här växer skira tankar
bara här känns rötterna.

Hugg ner skogen
och den kommer att finnas kvar
som en spöklik balladdans
i vinden
i minnet
i vårt inre.

Skuggormens ramar får inte sprängas.

Skogens blod är på våra händer.