(Utom-logisk ordmålning. ..)
Alabaster Mementum vid Tillvarons återkomst
Jag droppar orden
bakom
och framför mig
I Er oskyldighet
skall jag försöka
lindra min skuld
(Utan alltför stor
Dramatik och till
-tro till era känslor
-mässiga engagemang
Ni har ju så mycket
annat för er?)
Och söka befria mig
från den allomfattande
betongen(i all enskildhet)
Med de många tysta
Skorstenarnas siluett
som hemsöker mig
I de husen står samhällets
Väggar rättframt upprätta
så länge. ..så länge. ..
De tickande räntorna till
Bankerna kommer att
Betalas in.
Och du ska komma ridande
inifrån smärtans djup
Och rädda mig från lik
-giltighetens ettor och nollor
Värre än döden det är.
Där identiteten inte har
någon betydelse bara
Likviditeten
Och vid framtidens
Mörka oskuld-där
finns jag
Och du som kommer
Ridande från havet
Skall bli till en befriande
Frälsare
Med ett ansikte utan namn
- Vad jag har längtat
efter dig.
Som den kvarvarande tystnaden
i en Edvard Hopper målning
Med orgelns dova ljud
mitt i allt det tomma
Det måste finnas en tid
på var sin sida om ljuset
Där solen kan få visa sig
Samtidigt på vår hud ?
Utan att någon av oss
behöver
vara bättre eller sämre
än den andre. ..?