Nietzsche tog avstånd från Platon och kristendomen. Gud är en illusion, menade han, som människan skapat för att stå ut med sitt liv, som ofta innebär lidande. - Det är lättare att stå ut med lidande om man tror, att det har ett syfte. - Det finns inget syfte med människans liv, enligt Nietzsche, och ingen objektiv sanning, bara den subjektiva sanning människan själv skapar i sitt liv. Nietzsche företräder den filosofiska ståndpunkt, som kallas nihilismen. (av latin "nihil" = ingenting) Men Nietzsche var för den skull ingen pessimist som sin samtida kollega Schopenhauer, som menade, att det bästa för människan vore, att aldrig ha blivit född, och att döden är en vinning. Nietzsche menade i stället, att vi skulle sträva efter att bli "övermänniskor", d v s vi skulle sträva efter att utvecklas genom lidandet och därigenom bli bättre människor, uppnå vår fulla potential. Vi skulle alltså sträva efter ett rikt liv i en meningslös värld.
Nietzsche var inte rasist, antisemit eller ens nationalist. Det var hans syster, Elisabeth, antisemit, som förvrängde hans åsikter och spred dem i den berömde broderns namn. Nietzsche var mot slutet av sitt liv så omtöcknad av psykisk sjukdom - som man inte lyckats diagnostisera - och påverkad av opium, att han inte längre själv hade något inflytande över sitt verk eller liv.