Det var ett fönster ett som slogs

med vinden och ett beslut som 

skulle få hösten säkrad men långt 

ifrån klar. Det är alltid några meter 

från och så ser jag hennes vackra 

ansiktsdrag och aptiten på livet 

kattungen hon kysser om och om 

lite för hårt och för ofta och så är 

hon allt och svindlande känns min 

skuld och längtan efter tacksamheten 

slår som fönstret 

fram och åter fram och åter och 

jag måste stänga den för tryggheten 

är mer värd.