när poesin tystnar och solidariteten dör
När vi slutar vara människor blir vi
produkter enheter resultat
och prestationer
I samma ögonblick när vi blir maskiner
är utan vår fantasi
och vårt hjärtas behov av längtan
Kan vi ens vara vänner
fortfarande känna empati solidaritet
skriva poesi som förändrar världen
om så bara för tre personer
Kan vi ens njuta av fågelsång
Alla vi som själlöst rättar in oss i ledet
gör oss till produktionsenheter
där kapitalismens tillväxt är enda målet