Skuggorna vilar tunna som spindelnät
över det höga gräset
Vindens sus kommer och går
genom trädens lövverk
som släpande vågor mot en strand
Ungbjörkarna viftar, likt cheerleaders,
med sina grenar Se på oss
Håller upp sina löv
Prassel Prassel
i en tidlös koreografi

På avdelningen spelar skötarna
Vändtia
Ibland är en patient med
Men inte jag
Jag har tröttnat på allt
som handlar om tidsfördriv
Varför förstärka det redan meningslösa
i mitt liv?

Jag vägrar lägga pärlplattor
eller fylla i Mandalabilder i block
tjocka som Bibeln
och Bröderna Karamazov

Jag är tillbaka på ruta ett
Jag släpper ifrån mig de jag älskar
Länge kämpade jag för min existens
men nu orkar jag snart inte längre
Orkar inte gå omkring
och vara rädd hela tiden
Länge hade jag något att bevisa
för mig själv
och för andra
Promenaderna fram och tillbaka till Lidl
för att köpa snus, som ett barn
Jag klarade det Jag klarade det
utan att dö på vägen, och så en high-five
Du klarade det

Nattens drömmar
ligger som karbonpapper
över dagens
timmar
och är nu det enda
verkliga
Var det så här det skulle bli?
Nej, förstås inte
Men att sådant händer hela tiden
Och att förutsättningarna plötsligt ändrats
utan att jag förstår på vilket sätt
Bara att
Prassel Prassel
Bara att