Jag ser dig kristallklart
i diset från skogsjön

Du kunde ju levt än idag
Men utan min förståelse

Ibland inser man inte
det uppenbara
Förrän det blivit försent

Kanske är det det som
är mening

Att kunna förmå sig höra
Det två rösterna

Det som finns och det som
inte finns samtidigt

Livet har alltid sina två sidor
Evighet och död

Det förstår jag nu

När jag ser dig kristallklart
i diset från skogsjön

Innan vinden från vajande
granar oförklarligt blåser
ut och löser upp dig. ..



Du min saknad som
finns i mig
men som inte finns

I min egen avsaknad av det
pågående,levande just nu i
nuet.


Men bara tillfälligtvis
Mitt emellan de båda
sidorna

Slår en insikt upp likt en
ytspänning från ett hjortron
kärr som speglar de vandrande
molnen och himlen ovanför

Det förstår jag nu,men bara
Tillfälligtvis. ..


***

(att jag aldrig kan fatta det
ofattbara. ..men känna,det
går tydligen.)