Jag har vadat genom helvetet.
Nu kan jag andas
lugnt och metodiskt
inför rogivande kärleksord.

Avsaknaden av ångestdämpande svepskäl,
luttrar mina blodådror
i silverbägarens
röda spegelbild.

Det osyrade brödet står och ropar
i hörnet
till krigslarmets
dämpade respektlöshet.

Nu syns tårarnas resa över väglöst land.
Där ser jag knivarna
vässas mot de klara
vattenpölarnas bråddjup.

Ett öga för ett öga
och en tand för en tand,
låt tankarna vila
kära hjälte.

Se, jag har redan vadat genom helvetet.