Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Hur mycket frihet är tillräckligt?

Rent biologiskt har varje djur ett typiskt habitat, och revir om hur långt bort hemifrån man rör sig. Hem är där man känner sig säker. Vissa arbetar tillsammans och några få individer kan kontrollera enorma areal med väldigt lite kommunikation. Habitatet tillgodoser möjligheter, alltså skapar frihet. Om man går över sitt habitat, en specifik areal, då förlorar man kontrollen och möjligheterna försvinner.

Ofta uppfattas att ju mer frihet, desto bättre; med tanke på vad man äger och vad man kan göra och hur mycket man kan tjäna, eller hur flott och stort man kan bo, hur mycket prestige man får tack vare ens partner. Men någonstans finns det alltid en gräns där kontrollen går förlorad. Varje enskild sak, kräver en form av kontroll, energi och tid. Ibland ingår människor i habitatet, precis som saker, bara för att få möjligheter som ekonomiska eller andra tjänster; ibland ger det illusionen av att det är vänskap. Men så länge läget att hierarkisk, att bara ena parten ställer villkor och avgör hur det ska vara och när man ska höras och ses, då är man bara ett bytesdjur på deras areal. Bara att testa och komma med förslag eller säga emot och se vad effekten blir, eller försöka få tag i personen, eller röra bort sig ifrån deras revir. Vänskap förutsätter exakt samma status.

Hur mycket är tillräckligt ska besvaras av vad man behöver. En hel del behöver man bara eftersom normen är sådan, att uppnå en viss standard, bara för att bli accepterad. Ibland känner jag att det är egentligen det enda som behöver uppnås, men då är frågan vad ger det för möjligheter? Det ger de sociala möjligheter, men om man lyckas på sitt eget sätt då blir effekten större, men under tiden dit blir man avvisad. Har man inte sett på saken utifrån och bara levt i det, anar man inte att det finns något utanför.

Så fort man har mer än vad man behöver, kan effekten bli att möjligheter minskar istället, man stryper sin egen frihet, det blir så många olika måsten bara för att upprätthålla friheten; frihet som är latent och verkningslös för en själv och kanske är till bara för andra; att uppnå normen har blivit tillgång för övriga som livnär sig på det. Utseende är exempel på tillfällig tillgång. Människorna ansamlas kring olika tillgångar, undrar om det är det som är acceptansen; undrar om acceptansen försvinner när tillgångarna är tömda. Acceptans är bara potentiell frihet?




Prosa (Kortnovell) av George wiil VIP
Läst 8 gånger
Publicerad 2021-07-21 22:57



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

George wiil
George wiil VIP