Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Själsfrände

Ingen har tidigare trasslat ut min själ på sättet han kan,
och ingen har tidigare så fullständigt förtrollat mig.
Minnena av oss rör sig i slow motion framför mina ögon,
bländade, och jag vill tillbaka.

Jag trivs i min hud när jag älskas av dig.
Jag ler och lever i ljuset av dina blickar,
naglas fast i lyckoruset och dina händer gör mig yr.

Ingenting betyder något, och tiden står stilla bara för oss.
Jag åker fritt fall i elektriciteten mellan våra kroppar där i natten,
och jag ska visa dig alla galaxerna i din själ. Djupet i oss, tillsammans.

Tysta, som viskningar i natten, som dansande skuggor i mörkret
och du blir kanylen jag kör rakt in i min ven. Jag är redan förlorad, älskling.
Jag är redan borta, men jag är inte längre rädd. Dina andetag är som syre
och där i natten, i faran, i hetsigheten vet jag att jag är farligare än allt.

Om du låter mig ska jag slita ut din själ, så du själv kan se hur det gamla måste dö.
Om du låter mig ska jag dyrka dig så intensivt, så alltigenom fullständigt.
Om du låter mig ska jag tvinna våra själar samman, tills vår magi skapat nya kreationer,
stjärnkonstellationer av stoftet från vårt mörkaste inre.

Det är i fantasin om dina kyssar jag äntligen finner min frid.




Fri vers av LexFirefly
Läst 32 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2021-07-23 00:23



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

LexFirefly
LexFirefly