KNYTASVANS LEKEN

Det finns ingen plats
där Min kropp hör hemma
i våren lät den sig förföras.

Vid natt fönstrets panorama
av svaga vindar, kroppsnära
spelade mina fingrar
med dina känslor.

uttrycksfullt som strängen på min fiol lät du dig förblindas av mina fingertoppar färdighet

påminn ålderdomen

ska vi hand i hand
resa till klagobärget

Skrika ut vår sorry, storry i Ekots reflexer.
Ordet har vi kvar, ordet som vi lever för.
Meningslöst för ofta använt.

Älskade.
Vi älskade enkelt den
ensamma tvåsamheten,.

Saknar förmåga att förföra
förvrida sanningen,
till ett monstruöst dilemma.
Vill vi kan vi ändå låta ordet,
Klinga mellan våra öronsnäckor.

Bosse 230721.