Nä tack till all reklam vid dörren !

i backspegeln ser och hör jag allt. det som skrevs igår är nu. splittrad i skärvor, håller dem mot kinden, blåser in värme. fogar. brinnande jord, saknaden är vargen i sin kula, skärvor faller till toner av saknaden mot fönstrets bleck. sorgen är i år. blir människan orden på sin pappershimmel. kriiii kriiii aldrig bara lögner från början till slut. eviga minnen alla såren, ett utanförskap vandrar mot grinden. ännu slår klockan efter alla sår !

tack för döden alla såren alla åren, all manipulation herr Schwindlerben
Maryjann, Isdrottningen, fågelinfluensan alla dvärgar
tack tack tack tack vi ska vara så tacksamma alla sjunger av glädje och lycka

inga vänner vill jag ha kvar de sjunger så falskt det skorrar i kören, varför hålla med husrum för herr Schwindlerben kilar så behändigt in mellan väst och bröstficka på döda sidor

vänskap håller i vått och torrt, hugger aldrig kniven i ryggen
säljer sin själ för en skål mat

mörkret rullar in. dimmornas ande vacklar över liken ryser av ljudet som klibbar fast kostymen. monstret tränger in i själen. människan ligger slagen i bojor fastsmetad över jorden. ögat stirrar mot rymden ser en avlägsen galax. runt de söndertuggade läpparna bubblar fradga. asgamar väntar tysta på begravningen.
gång på gång rullade monstret över oskulden. de naiva föll först för slagregnet. åkern ligger död. ingen tilltro växer mer
i den sterila jorden.

fram med skjortan.
skinnet och livet!
och pärlan! bäst att svälja den i ensamhet med böljande bröst.
om pärlan talar man när oket börjar tröttna.

mörkret tar över världen. världsherravälde ropet monstret!

smid vapen av plogbillar ni som ännu lever! ni som gömmer er i grottor.
SMID VAPEN om livet är er kärt! GUD BLUNDAR!

godhet är förlorad! ligger på marken med ansiktet insmort av blod! den sista smörjelsen.
varför? se upp kamelerna hostar blod! varför inget vackert får leva
när monstret vill ha världsherravälde! den lilla tid den lever ensam över den sönderbombade jorden.
ingen som sår. inget gror. bara likmaskar sticker upp sina händer ur den jäsande komposten. fotspår från mänskligt liv finns kvar. ett evigt minne för den gråtande jorden.
spindeln väver in de ännu levande i ett nät gjord av en uppspydd hårboll - det enda
som var kvar av den siste soldaten. monstret måste leva. de röda glosögonen granskar de uppsvällda liken på fältet. inget liv. inget hopp. han slår sig för bröstet vrålar
- SEGERN ÄR MIN!

en brandgul sol lyser över slagfältet där spindeln går runt och regerar
över de stinkande liken.

Inför hela församlingen vill jag stillsamt
falla ned, där dödens vindar mumla
över en hård och enslig hed
ej inför Gud, men inför er mina kinder
täcks av skammens rodnad

Så mycket falskhet i era hjärtan bor
månne någonsin hos er kärlek gror


vem krediterar alla utsatta
för alla timmar, dagar och år
av ångest, oro och tårar
som orsakats av de skuldsatta
som viftar med frisedeln

då Kronofogden står vid dörren?