Holger påstås ett och annat,
bland annat att han
bara var tio år när han bräckte
sin brors rekord i att äta Top Hat.

Senare hade han en idol i fotboll,
bara att han inte berättade vem i Norrköping.
Ändå visade det sig att höll på AIK.
Eftersom han bodde i Solna.

När så IFK Norrköping mötte AIK på hemmaplan,
så vann IFK med ett mål mot noll.
Det var en hård match där det länge stod 0-0,
men när det var sju minuter kvar.

Och spelarna hade börjat vackla en smula.
Tackla av och förväntade sig
att det nog skulle 'stå sig',
råkade en spelare göra självmål.

Efteråt sades det att det var enda sättet
för IFK att få mål över huvud taget.
Genom att AIK råkade 'spela fel'.
De som höll på AIK skrattade åt spelarna i hemmalaget.

Och historien gick just så sedan.
Det var ingen förlust för dem,
det blev till en förlustelse.
Andra gången Holger grät var även det på en match.

Den här gången var det AIK som spelade
på stadion och mötte just IFK Norrköping.
Den gången hade de verkligen hemmaplan
och ville förstås trissa upp stämningen rejält.

Redan flera timmar innan matchen skulle gå av stapeln.
För att vara utvilade så hade spelarna i IFK
rest till huvudstaden några dagar före matchen
och tillbringat tid med att förbereda sig.

Så de skulle kunna vara på topp.
De hade tagit det lugnt
och tänkte göra staden osäker
först efter matchen spelats .

Det hade slagits vad en del
om hur det skulle gå förstås.
Tipset ville säga att det skulle bli
minst två mål till AIK.

Hjälten i Norrköping var med
när de bägge lagen möttes.
Holgers hjälte alltså, oavsett vad tidningarna skrev
och vad som sades om hur det skulle bli och gå.

Holger var där och såg matchen
som böljade fram och åter,
ungefär som publikens skränande
och viftande på läktarna.

Det stod 0-0 i ungefär tolv minuter,
sedan kom ett mål, det var en gosse
inlånad från Örgryte som stod för målet
och han spelade för Solna-lagets lirare.

Jublet visst knappt några gränser
och AIK-fansen skrek och tjoade,
medan de vilka hejade på IFK slokade en smula.
De deltog inte i festen, kan en väl säga.

Sedan var det mest försvarsspel
fram till halvlek och paus.
Spelarna för IFK hade inte så mycket
att säga varandra när de som lomade ut från planen.

AIK-spelarna däremot såg nöjda ut och raka i ryggen.
Efter matchen mötte Holger Kristoffer utanför
och som av en slump kom de i slang med varann.
Kristoffer höll på Norrköping och bodde ute i Sumpan.

Var i staden någon än bodde
som kunde de naturligtvis bo litet var som helst.
De båda polarna träffades ibland
och talade gamla minnen.

Det senaste minnet var bara någon timme gammalt
och de hade hamnat på ett ölsjapp på söder.
Det låg vid Mariatorget och skulle sedan gå i konkurs
och lokalen tas över av någon mataffär.

Men länge låg den alltså på Mariatorget Södra
och det var dit som stegen styrdes den där dagen.
De beställde och fick in varsin stor stark bira.
De småpratade om matchen förstås.

Om hur lagen låg till i tabellen och så.
Det kan mycket väl ha låtit någonting
i den här stilen.
Kristoffer till Holger. (KtH)

-AIK var nere på bortaplan och det såg ju länge ut
att bli noll till båda lagen och sedan råkade bortalaget
fibbla till saken till egen nackdel. Men nära var det
flera gånger att det kunde ha blivit...

Holger till Kristoffer.
-...kunde och kunde, ja men det var bara 'nära'.
Skott bredvid målet, över målet, i stolpen
och ribban och två gånger mitt på målvakten.

(KtH)
-Det ville sig bara inte och så hade de
ju bara otur sedan,
grabben var trött helt enkelt.

Holger till Kristoffer.
-Men i den matchen, nere i Norrköping,
där satt struten till slut,
även om det inte just var en strut, utan...

(KtH)
-...en tappad boll, som målvakten råkade gå ut med
och som en förvirrad gosse sedan sköt i eget mål.
Det var otur förstås, men otur i alla fall.

Holger till Kristoffer.
-I den här senaste matchen gick det som det gick.
-Ja, du håller ju på det ena laget för att du bor här,
men du blir ändå glad om den spelare du hyllar

gör mål i det andra laget. Du står med ena benet
i vardera läger. Hur det än går så är det något
att glädjas åt för dig.
-Jo, men jag höll på AIK.

-De föll ändå i farstun kan man säga.
Det var som om de levde på det där målet i första halvlek
och inte väntade sig så mycket mera.
Även om de verkade försöka litet ibland.

-Jo, men grabbarna i IFK kom igen.
De gjorde ju tre pytsar i andra halvlek.
-Ja jo. AIK förlorade med tre mot ett.
-Nä, så kan du väl inte säga.

-Det var Norrköping som vann med tre mot ett.
-Det är ju det jag säger, AIK förlorade med tre mot ett.
Det blev tyst en stund, de drack ur sina glas,
beställde in nytt, utbytte blickar.

Lät blicken svepa runt i lokalen.
Såg ut som om de hade något att säga varandra,
men så drack de vidare istället.
Tigande lät de sig sedan väl smaka.



(Stopet är ett ställe som fanns i många år,
där gick det att äta också. Men en del åt och drack
eller som sagt, bara satt och drack.

Där snackades en del och röken låg stundom tät
som i ena dimma. Men den är länge sedan nu och
'tåget har gått'.

Som du kan se av bilden är det int alls långt borta.
Till såväl kanaler som finare kanaljer.
Sankt Eriksbron hyser såväl bilar som lokaltåg.)