Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

när en kör av blåklint sjunger dig upp om morgonen







den där dimmiga natten när du gick på gatan genom staden, och människorna var någon annanstans, i en annan rymd, i en annan tid, du doppade dina fingrar i tjära och sot och skrev ditt namn på fönsterrutan mot universum, ditt namn i kladdiga bokstäver som långsamt smälte till en oigenkännlig väv av linjer, en dysfori utan något synbart ansikte, och ett smärtfyllt regn rann över de tysta byggnaderna där ingen låg i sina sängar och ingen åt middag vid borden, i din famn bar du en svart låda i vilken den blinda fjärilen irrade runt i ändlösa korridorer efter den gäckande gåtfulla sången vid alltings ände,
dina ord var som metaamfetamin, de brann som en blå eld när de injicerades i mina trängande ådror, du gav mig synen tillbaka, var kläderna jag behövde, när jag satt fast i dykarklockan långt under deras städer som sjöng av lögn och mest liknade en antik scen där farsen spelades upp oavbrutet, ändlöst, som en loop, men med andra skådespelare och kläder, den kakofoniska farsen där vakuumet serverades på silverfat och utgjorde ett slags huvudtema i deras köpkraftiga liv, och när du vände dig om såg du att det förflutna var ett mentalsjukhus där ett ansiktslöst barn hade skrivit med blod på väggarna, ritat en kryptisk karta över de steriliserade fälten som omslöt allt, det febrila sökandet efter en utgång, en reva i den täta skogen, ett laboratorium i underjorden med sprängkraft att öppna tidens ådror, att fylla dem med vålnader som förstod, som förstod vad allt gick ut på,











Prosa av Androiden VIP
Läst 62 gånger
Publicerad 2021-07-25 14:22



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Androiden
Androiden VIP