Inte har jag lust längre heller
att äcklas av människors äckligheter
inte har jag ork längre
att veta
att känna ångesten i människor
för att människan är elak
och mitt i hjärta gör det så ont
för vem har gjort dem
så ont
jag har inte lust
har inte tid
för trappan blir så tung
jag ska med bli gammal och dö
men först ska jag hinna
beställa en vårdsäng
och ett handtag för bättre balans
först ska jag hinna
så mycket
och vara här och nu
ett stöd
först ska jag hinna
och lyssna
och skriva ner önskningen
nr 235
den är vacker att sjunga
sedan måste jag gå
och tar med mig den vissna
blomman
kommer jag att hinna
plocka igen
kanske är det för sent
jag har inte lust längre att gå ner
att gå in
och känna
på alla människors äckligheter
och mardrömmar
önskar att jag kunde stanna
och prata i timmar
skratta och gråta
omvartannat dö
och hålla i handen när det närmar
sig
evigheten
vi andas
hon är så vacker och svag
stark och sliten
av cancer
jag har inte lust mer
att bråka om semester och ledighet
rätten att få skor och bli hörd
jag vill inte gå ner
är så trött
och hela världen är så uppochner
hon är så gammal
och tiden tycks ändå räcka
planerar för det lilla som är kvar
rummet blir stort som ett hav
och där står jag
och hon ber
mig
sätta mig ner
och vi seglar runt jorden
vi räknar med att hinna
skriver en lista
leverpastej
kattmaten får inte glömmas
och fröbrödet
solen går den upp eller ner
hon gråter och ler
vem bryr sig
och säger
jag är så tacksam över att minnas
vad katten heter
och det ser ut att vara bra väder
hoppas vi hinner segla
några gånger till
men kanske det regnar och stormar
kanske havet har stillnat
kanske solen har
somnat
jag vill inte gå ner
men tiden är räknad
jag orkar inte mer
och ger fan i att jag kommer in
för sent
skriver listan rent till ica
och lägger till en
blomma

ifall jag inte hinner.