hon vävde verkligen
drömmar

av ont blod
och av sten

det enda material
som stod till buds

av ont blod
och av sten

ingen förstod hur hon gjorde
för hennes drömvävar

blev sköna sjalar att lägga
runt frusna axlar

blev tröstande kokonger
till de skrämda

blev klarblå skyar för
mörkerkulna fält

meta mor fos
vid älskeviadukten