Oj så lycklig man kan bli
av att se solen utebli.
Önskar den ska så förbli,
ge oss lite harmoni.
Ty värmen är ett plågeri
för oss i vår periferi.
Den verklighet vi lever i
ger oss klaustrofobi.
Som ugnar i ett gjuteri
är de visir vi jobbar i.

Vi smälter bort där inuti
dränerande på energi.
Vätskebrist och slaveri
skänker ingen eufori.
Munskydd ger oss allergi,
syrebrist takykardi.
Men vi ska visa sympati
och alltid känna empati.
Förlåt mig, snälla alla ni
att himlen inte är molnfri.