Den andra buren.
Den utan fåglar eller fjärilar.
I den finns inga gyllene fjädrar.
I den finns inga gyllene vingslag.
Men någonstans.
Skymtar det vackra igenom.
Igenom burens falska trygghet.
Igenom sagolika bortdomnade känslor.
Jag ser dem.
Inom mig.
Dess fjädrar.
Dess vingslag.
De gyllene.
Och det.
Kan ingen ta.
Ifrån mig.