Dåligt samvete.
Bra självförtroende.
Kontrasternas kontraster.
Den svarta regnbågen
så självklart röd.
Mitt ibland oss,
påfågeln och hennes ego.
Snögubbens blossande kinder.
Rodnande midvinternattens solnedgång.
Det som finns kvar ett sting av morgondagen.
Du lockar. Du förför.
Den smekning av leende lavender.
Känner en lätt bris av evig läntgtan.
Den som aldrig riktigt lämnar.
Men inte heller alltid finns där.
Utsmyckad verklighet dinglar mellan trädkronorna.
Att vara alldeles still.
Andas in naturens toppdofter.
Så även dina.
När morgonen så sakta, men inte riktigt än.
Jag viskar, jag vidrör, jag önskar.
Varje regndroppe har sin historia.
Varje förälskelse har sitt vemod.
Men just nu.
Är allt skört som flortunt bladguld.
Men så försiktigt, som fjärilens vingslag.
Vi möts igen bakom ridå av rökkvarts.
Vi hör knappt vindens sorl.
Vi välkomnas av höstens gyllene kastanjer.
Men framförallt är blicken.
Den havsblå.
Allt.
Jag bryr mig om.