... står här framför Jesus
"Och hur är det, grabben?", frågar jag.
"Jo, de´ e´ la ôk.", svara Jesus tveksamt
"Jaha Du"
"och vad är det som gör att Du låter tveksam då?"
Jesus tittar på mig,
all världens orättvisor reflekteras i Jesus ögon,
två brunnar fyllda av Guds tillkortakommande.
"Det känns bara så jävla meningslöst!", suckar Jesus.
"Meningslöst?"
"Ja, är det det här jag torterades, förödmjukades, pinades...
... och dog på korset för?"
"Öhh, hur menar Du?"
Jesus tittar på mig och himlen mörkas ovan oss.
"Jaha, och så är gubben sur på mig igen?!"
"Gubben?", frågar jag.
"Ja, farsan... alltså Gud... döhh!!!"
"Jaja, ursäkta mig!", svarar jag. "
"Trodde inte Du talade så respektlöst om Din far."
"Eller Mor!", replikerade Jesus med ett leende.
"Mor?"
"Jo, jag fick aldrig koll på det där egentligen!"
"Gud är ju farsan typ men vem är då morsan?"
"... eller farfar... eller morfar?!", skrattade Jesus.
"Så Gud kan ju lika gärna vara en bitter gammal kärring
som en bitter gammal gubbe... eller kanske bara en sketen Alien!"
Jag stod förstummad.
"Vilken som den där än är så blir den jävligt förbannad när jag
trippar upp till jorden igen", fortsatte Jesus.
"Du skall förbli dold, en myt och en tröst för mänskligheten
i dess förtvivlan och livsångest", dundrade Jesus och gjorde
en teatraliskt komisk min med uppspärrade ögon och högt hållet huvud.
"Det skriker Gud alldeles rödbrusig i ansiktet varje gång jag tar steget
hit!"
".... eller ja, rödbrusig vet jag ju inte men det låter så, hur det ser ut
har jag ingen aning om", sade Jesus med illmariga ögon.
"Ingen.. och då menar jag ingen i hela jävla skapelsen inklusive
mig själv har sett Gud... inte ens jag har sett det där och då skall
det ändå vara min farsa...
... eller ja, morsa... whatever!", suckade Jesus sorgset.
"Jag gick igenom ett helvete för den där sakens skull och dog
en helvetes död på korset med hela mänsklighetens synder...
... både de tidigare,
de pågående,
och de framtida synderna...
... på mina jävla axlar!!!"
"Vet Du hur det känns?", frågade Jesus mig retorisk med bitter
röst.
"Alla jävla synder som Ni idioter till människor gjort och kommer
att göra till tidens slut skall jag pinas för!"
"Vet Du hur det känns, va?"
"Nä", svarade jag lågt.
"... och trots allt det elände jag lever i så behagar inte Gud att
visa sig en enda gång för sin son... sin Jesus!"
"Jag är fan övertygad att det inte finns.... men som Du ser så
mörknar ju himlen och en röst manar mig till eftertanke och
stillhet när jag äntrar vägen upp till jorden, så nåt finns ju...
om det inte är ett jävla inspelat band som rullar när jag blir
rastlös."
Jesus skrattade lite håglöst.
"Jag kan förstå att Du är lite bitter då", försökte jag.
"Bitter???", skrek Jesus!
"Bitter!!!"
"E´ Du helt jävla dum i pallet eller?!!"
"Två tusen jävla år!!", dundrade Jesus.
"I två tusen jävla år har jag sett hur jävla dumma Ni människor
är. I två tusen jävla år har jag botgjort Era jävla synder och inte
ett jävla dugg har Ni lärt Er!!!"
"I två tusen jävla år har jag sett hur Ni förvridit min sanning
och profiterat på den!!!"
"Två tusen år... jag hade och har svaret för hur paradiset är,
men Ni är fan lika blinda som Gud är dum!"
"Två tusen år.... "
Jesus tårar faller på marken och direkt växer det upp
blommor där tårarna fallit.
Jesus suckar tungt och i suckens utandning kvittrar fåglar,
luften blir lätt, frisk och en frihet vibrerar.
Jag blir överrumplad av effekterna och tar ett steg tillbaka.
"... men...", försöker jag dumt.
"Så... frågar jag mig, är det det här jag torterades, förödmjukades, pinades...
... och dog på korset för?"
"En mänsklighet i förfall, ett sjukt frosseri i välfärd och en fattigdom som dödar?
Krig, slaveri, våld, övergrepp, utnyttjande, mord på Er... vår jord, bitterhet,
småsinthet, rasism, idioti?"
Jesus tittade trött på mig. Jag stod stum och förvirrad och försökte
hitta ett försvar för mänskligheten.
"Ni bor på en jord med unika förutsättningar för liv", fortsatte Jesus.
"Den enda planet, som i sammanhanget är mindre än ett gruskorns minsta
atom, i detta universum som kan härbärgera just Era livsbetingelser"
Jesus spänner ögonen i mig!
"Det finns ingen annan planet i hela universum som Ni kan bo och leva på!
Ni är ensamma och utkastade i ett oändligt mörker i ett fientligt universum
men välsignade med den vackraste av planeter att leva på... och ändå..."
Jesus tittade ner på marken, på blommorna, tittade upp och såg ut över
landskapet, över horisonten och bortom den, svepte med handen för
att visa skönheten vår planet besitter.
"Allt det här vackra... och Ni bara förstör det... !"
Jag tittade på Jesus som stod med drömmande ögon och insöp vår jords
sköra skönhet.
"Öhhh, men vi är på G att förstå nu." sade jag!
Jesus skrattade till!
"Förstå???"
"I två tusen jävla år har jag botgjort era synder i en idiotiskt tro
att Ni skall förstå!"
"Du glömmer att jag är i all tid och även bär Era framtida synder och det kan
jag säga Dig, två tusen år är bara en liten del av Era synder", fortsatte Jesus kryptisk.
"Jaja, nu har jag iallafall fått grälat av mig min omedelbara frustration,
tack för det"
"Öhh, så lite så", svarade jag dumt.
"Skitsamma", fortsatte Jesus!
".. men bara så Du vet, inget är skrivet i sten (Jesus blinkade roat med ena ögat)
när det gäller mänskligheten ävenom jag har svårt att tro att Ni kan bättra Er,
Ni kommer att bli er egen undergång"
"Vad det här två tusen jävla åren har lärt mig, det är att Ni, mänskligheten
borde inte kallas Homo sapiens.... Ni borde kallas Ego Sapiens."
Jesus tittade roat på mig och vände om ner igen.
".. och hur känns det nu då, grabben?" ropade jag efter Jesus!
"Jo, de´ e´ la ôk.", svara Jesus trött!