Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Del 8 av mitt första besök i Tallinn vintern 1989


Taggtråd och vattnig korv med surrogatkaffe

Betongblock ligger över bilvägen ner från berget på andra sidan torget. Dubbla vaktposteringar. Militärpolis med röd rand runt hjälmen. Ser också ditkommenderad estnisk polis. Måste nog hålla uppe ett sken av att landet ”inte är ockuperat”. Och så vaktkur med taggtråd som kunde dras undan när någon fick tillstånd att köra upp. Hemma igen i mitt lilla krypin vid Liljeholmen kommer jag nog att tänkta både det ena och andra men ändå … människor har sedan bara några år tillbaka börjat våga lufta sina undertryckta känslor för det estniska.

Lyfter man på locket till en kokande gryta så är det lätt hänt att det bubblar över. Det politiska trycket har sakta börjat lätta. Såg under dagen den estniska flaggan skymta fram på några husfasader. Politiskt töväder i luften. Samtidigt, ironiskt nog, periodvis ganska blött och slaskigt på backen. På väg ner åker jag några gånger nästan på ändan. Tog tag i en parkerad bil mitt i backen.

Innan vi fortsatte ville Jaan bjuda mig på lunch, snabbmat. Ja inte var det McDonalds, fast Coca Cola fanns här, dock med rysk text. Till vänster om tornet, i samma byggnad, fanns ett ”hambugeri”. Lite bökigt att ta sig in. Fullt med folk. Några stressade. Fick mig en liten knuff i dörren. Fuktig svettig värme slog emot mig. Kala vita väggar. Sprucken smutsvit golvklinkers. Betongputs låg på några platser väl synligt. Kraftig vit belysning, kan tänka mig som i en operationssal. Några trasiga lysrör blinkade. Sterilt slammer av tallrikar och bestick av aluminium.

Sladdrig korv och en kopp blaskigt surrogatkaffe. Generöst. En granne stod och drack en vit pappersmugg med utspädd saft. Samma typ av mugg som på skolans toaletter när jag var liten. Fanns inget annat i ett land som stryptes av isolering och ransonering. Stod mitt emot honom vid ett ståbord av metall. Småpratade om livet här utan att det skulle höras till grannen medan vi väntade på maten. Uppropad. Jaan hämtade från en matbespisningslucka vid ena långväggen. Tjocka kvinnor klädda som om de arbetade på ett slakteri, med vita rockar, platsförkläde och vita hättor eller hårnät på huvudet. Helt ointresserade av ett leende.




Prosa (Kortnovell) av Arne Björn Fredriksson
Läst 73 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2021-07-29 20:46



Bookmark and Share


  Kungskobran VIP
Så typiskt gamla kommunistländer
2021-07-31
  > Nästa text
< Föregående

Arne Björn Fredriksson
Arne Björn Fredriksson