Judas gick och lade sig sent den kvällen. Han var bitter och trött. Hans läppar var torra och de mörka ringarna under ögonen vittnade om ändlös sömnlöshet.

Han såg sig likgiltigt omkring. Han letade efter något men visste inte vad. Det var evigheter sedan han för övrigt visste något alls. Nu för tiden var han oftast blank i tanken. Det var bara den där känslan mellan revbenen som skavde.

Stickande och kall

Tv:n var fortfarande på
- Någon har klottrat
i Tutankhamuns grav
med blyertspenna
och ful handstil

"Alan was here"
"The Curse has been unleashed"
"Tutan is dead..."

(Tutankhamuns grav skulle restaureras
Sedan kom arabiska våren och det "lades på is")

Farao själv ligger inte i sin sarkofag
utan i någon slags glasmonter
blottad för världen

han är sandgrå mumifierad och stel
Ingen vacker syn
liksom Judas själv
där han står framför spegeln
i sin tegelgrav
på Vetekornsgatan 5A
och tänker

- att det var typ här
Quetzalcoatl
tappade sin fjäderskrud
och Jörmungandr
stal hans vingar