Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Före regnet

Såg du den bakbundna lyckan?
Den som aldrig förlät och inte heller förstod.
Krispiga violer, dess rimfrost övergiven
någonstans i vinterns kalla fauna.
Hon skrider fram. Den magiska lejoninnan.
Med sin drottningkrona av snökvarts.
Förblindad av sorg och aldrig mer så sorgset äkta.
Jag går därifrån. Vänder mig inte om. Tar av mig ögonbindeln.
Släpper ner den till marmormarken.
Jag lämnar den med de sorger jag inte bevittnat. Men upplevt.
Hon ser igenom mig. Hon ser varje främling, varje staty av
solmognaste bärnsten tindrar över lapporten.
Skadeskjutet vindspel sorgset klagar.
Men även den vita kobran återvänder till lusthuset.
Jag tröstar mörkret. Jag lugnar ljuset.
Mörkret lugnar mig. Ljuset tröstar mig.
Ändå trampar lyckan i det glittriga kvicksanden.
Lägger mig på äng av treklöver.
Låter fingrarna leka med låtsasvärlden.
Blundar och inser att jag blundat hela tiden.
Varje månförmörkelse, varje solförmörkelse.
Fokuserar på friheten.
Där hör inga ögonbindlar hemma.
Men saknar redan porslinsdockan.
Hennes blekvita hud.
Hennes målade tårar.
Hon som var lika ömtålig som jag en gång var.
Före regnet.




Fri vers av Black raven VIP
Läst 85 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2021-07-30 05:40



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Black raven
Black raven VIP