lyfter sin svarta kappa, flyger

över skäret mot månens horn

där viker kant i kant kappan frimärksstor

ser sorgset ner mot jordens folk

som hyllar en staty pläterad med guld

dystra domare talar om renhet

med ord som falnat till aska

offren inklämda i en skokartong insåg

makt och dominans bjuder åter upp till dans

då lögnaren blir ertappad med stöldgods

borde om heder i kroppen

borde skamkänsla komma till insikt

men den förhärdade fortsätter