Alla har en talang, fast de flesta vet inte om den, min är medfödd. vare sig jag vill eller inte ser jag runt hörnet, ser bleka ansikten betrakta mig som många ser oskäliga djur jag glömmer aldrig den vänliga handen stengärdsgården glåporden när jag sprang, jagad av hunden då vänder jag om, klöser klorna mot tapeten, visst hör jag dem, när jag smyger i mörkret längs stigen till kärret där älgkon dricker sitt vatten Alla röster som våndas stiger, som röken från kasen och jag fryser till en saltstod medan jag lyssnar. Älvorna svänger sitt spö, stänker sitt stoft över mig där jag sitter i mörkret. de ger mig hopp om en bättre värld, där alla får ha sin fredade plats jag blickar mot månen och ber för handen, som ger mig mat och vatten.