skrek gjorde livet 

min sång har öppnat dörrarna 

skuggorna har klättrat över väggarna 

i veckor har livet prövat mig och 

tålamodet skavt varje del av min 

bantade kropp 

och jag har inte ens sökt kärleken 

inte för ett ögonblick prövat någon 

annan flykt än människan den kämpande 

ibland får bilderna av oss min kropp att 

krampa såsom de alltid sanningsenligt 

gjort och jag kräks förundras varje dag 

i sekunder 

räknar år föreställer mig vårt åldrande 

ryser ryser ryser 

över det otänkbara 

orkar inte skriva om oss 

inte samtidigt som livet står under mig 

och skriker ljudlöst stumt