Vi gav det allt vi hade,
och det var något alldeles särskilt.

Men som så ofta har livet sin gång,
och det vackra är också kort.

Kanske ska vi ses igen,
och då ska jag säga att du är allt som är gott.

Du är solens första strålar på morgonen,
du är björkarna på väg upp längs berget.

Du är de filosofiska samtalen under småtimmarna,
du är hibiskusen som blommar i hemlighet.

Du är detta, och ändå lite till.
Men nu är det dags att fara,
och närmast väntar framtiden.

Så slå på ett mixtape,
stampa plattan i mattan,
och låt gruset yra.