Intrycken rasar genom cellerna, invaderar och lockar. Tränger sig på. Allt genast och helst allt samtidigt. Allt i ett desperat försök att hitta sitt eget uttryck. Och att vara till lags i samma andetag. Hur nu det rimmar.

Och efter slår det blixtrar genom huvudet och tränger sig ut genom näsan och ögonloberna. Så känns det i alla fall. Eller är det mer som ett muller. Dånande vattenfall.

Och vem har patent på massorna. De som rasar genom natten.