Fröken Pomlador skyndade genom körsbärslunden. Imorgon skulle fadern kungöra hennes förlovning med överste Lindschöld. En man med karaktär, harmonisk hållning och imponerande förmögenhet.

Fötterna ömmade och hon sprang som aldrig förr, vid midnatt nådde hon lusthuset. Hjärtat bultade.
Men tiden stannade.


”Du kom”, viskade Iréne.

Och hennes kyss smakade smultron.