jag kom förbi
det hus
jag hyrt ett rum
för tusen år sedan

bild på bild föll ur Snövit
kista av glas
barnskulptur av sot
fradga vit

i en famn mot natt
såg jag mig själv
fast
som en rävunge
i en rävsax

fastsydd med min hud
i något slag av socialt fanstyg
frågade jag rymden hur
jag kunde bli fri

kom ord från en bön
om hjälp
stjärnstoff
bildade knopp

om det tog några år eller tio
som jag följde vindens viskning
spelar ingen roll
det viktigaste var
att jag tagit ut min riktning

och ja, jag kom hem till mig själv
ja, jag blev fri till sist!