Du vrider dig ur sängen, ur ditt skinn.
Det stannar kvar där, bland lakanen och
madrassen och du faller ner, faller fritt.
Håligheten, avgrunden, är oändlig,
ändå är marken så väldigt nära.

Du är hudlös, i fallet, och i själen.
Det gör dig skör. Själva luften svider.
Fåglarna kommer nu, de talar och
de berättar att marken inte
längre låter dem landa. De frågar dig
om tips, om du har några förslag

Men du har ingen penna, eller papper
och din tunga är kvar med din hud.
Du har inget sätt, att kommunicera så
du skakar på huvudet och de nickar.
Svarar dig genom bistra näbbar att
de inte trodde det heller, men det
skadar aldrig att fråga, vän till vän.

De säger, om du kommer på något
Så kan du alltid ringa, de svarar
alltid, dag som natt. Deras nummer är
Noll noll noll, noll, noll. Noll noll. Noll. Noll noll.
Fick du det, kommer du ihåg? Du hinner
inte svara innan de återigen
flyr bort, och du fortsätter nedåt.

Kylan blir värme, och solen är högt
ovanför marken. Den är långt under dig.
ditt fall tar dig allt närmare denna
uppblåsta strandboll av gas och eld på
femtusenfemhundrafem celsius
Utan hud att bränna så antar du
att du inte behöver någon solkräm
Eller, förstås, du kanske hade behövt
mycket mycket mer. Inget du hann ta
med dig så det är i varje fall för sent.

Allt du har är den här telefonen
som aldrig slutar ringa, trots att
du svarat och berättat att
du är inte intresserad, det är
inte din sak att ta beslut om,
och om de inte slutar ringa snart
så kommer du tvingas dra ur sladden,
Den som faller bakom dig, som ringlar
ut oändligt i sin spiral ovan.

För att visa att du menar allvar så
drar du i den och något lossnar,
där ovanför. Du lyfter luren och
nu är allt du hör radioamatörer
”Hallå, hej, tyskland här, vem är det?”
”Vi är här för dig nu, har du saknat oss?”
”Vi har alltid funnits här, du kan se
oss ibland när du tittar i spegeln
och för en sekund så kanske du
tycker att han framför dig tittar bort
när du själv ser rakt fram. Där är
vi, om du undrar, och vi kommer
vara kvar här även efter att du va-”

Du lägger på. Vilka nördar, saknar
all känsla för stil och social kontext.
De måste ju fatta att det inte
var läge för sånt där just nu.
Att du helst pratar väder och vind
en stund som ett naturligt sätt att
acklimatisera konversationen innan
ni kan föra in diskussionen till
mer privata angelägenheter.
Men sånt fattar dom inte, nördarna.

Återigen ringer det, men nu är
ljudet ovanför och värmen är runt
dig mer än under, och det svider, det
brinner, brinner brinner brinner i din
hud som du saknar, och det skriker
någonstans i fjärran, någonstans långt
under eller över eller i eller bredvid
Skriker ringer tjuter ”du måste vakna
nu du måste vakna nu du måste-