... himlen är täckt 
av en höstlik filt av moln
vilken släckt 
solen ut
och färgat den alldeles grå

Vinden pressar på
i små intensiva kastbyar
vilka sliter och drar 
fram och blandar alla dessa skyar
av regn och åter regn
som bara öser ner
mer och mer
så långt ögat kan se

Då som nu
känner jag ensamheten
blandas med en intensiv
saknad efter någon
alldeles speciell
som saknas i mitt liv

Någon som ej 
någonsin är eventuell
utan alldeles aktuell
och fortjämt närvarande
oavsett
vad som händer i mitt liv

Någon som är som du
vilken för stunden
nu som då
lyser så intensivt
med din närvarande
frånvaro i mitt liv

Det tynger ner
hela min kropp och själ
allt emedan regnet alltjämt
bara fortsätter att ösa ner

och får mig att känna
hoppet inom mig lämna

Lämna min själ och kropp
i ett skenbart perspektiv
där varje uns av hopp
om en meningsfull framtid
fullständigt regnat bort

Men sen kommer insikten 
som skruvar tanken
några varv till
och då jag åter minns
att solen
bakom molnbanken ännu finns

växer känslan inom åter

Känslan av att även om
himlens alla änglar just nu gråter
så väntar solen blott bara på
att jag även mig själv förlåter
för de mindre goda val jag gjort

Tänker på att livet
är det som händer här och nu
och har den egenheten
att den med tiden passerar
allt för fort

för att jag ska låta
de grå molnbankar
vilka just nu förmörkar
såväl himlen
som
mina tankar
få fortsätta tynga mig ner

bara för att regnet 
så ihärdigt deprimerande
fortsätter att ösa ner mer och mer

Imorgon kommer tveklöst
med en ny och bättre dag
då solen åter skiner 
och 
vinden ej längre viner
och
himlen åter är klarblå
så långt som ögat kan se
och 
regnet som idag öser ner
men imorgon ej finns mer

har sköljt och rensat ut
allt det gråa
vilket skymde sikten
för mig förut

Något som fick mig
att glömma bort
för stunden
att livets makt och gåva
är att mena mig väl
i själva grunden

och att jag inom mig vet
att jag till en lycklig framtid
har att se fram emot
då det är jag själv och ingen annan
som skapar och formar min egen verklighet

En verklighet 
där vi båda vet
med allra största säkerhet

att eftersom vi inte är som alla andra
och är menade för varandra
så kommer vi obevekligen
mötas längs vägen
vi båda just nu vandrar
mot framtiden

Men likväl
gör saknaden efter dig
just nu väldigt ont inom mig

Ty du fattas mig!

och regnet som bara öser ner
gör att jag fryser
och bara vill 
under täcket få krypa ner
tillsammans med dig
som är ämnad för mig

alldeles så där 
nära, nära tätt intill ...

... Det är allt jag just nu vill få göra
förutom förstås att så ock
få viska i ditt öra

- Jag älskar dig!