Världen existerar,
flyter på,
i sitt självklara;
en plats av verkligheten.

Andetagen på automatik.
Stegen som tog sig själva.

Allt som det borde, ska.
Ingen förfrågan.
Klart.
Här är jag,
på plats
även om den
flyttas fram.

Glider genom tiden,
enda friktion
född ur vanlig
tristess.

Ena sekunden
saktar in,
sen kommer tankarna.