jag ser sade mannen med förbundna ögon

emaginärt föreställde han sig blomsterängar

du ser sade den ensamme när han fick en vän

han hade också väntat länge på den rätta... ...

saknaden såg vilset ut genom sitt fönster

på bänken satt "hen" som betytt nästan allt

men rädslan förbjöd ett försynt vinkande "hej!"

vad ska vi då ha våra sinnen till kan man fråga

och vad är omdömet och sunt förnuft till för

om människan ändå alltid tycks oviss eller vilse

att se det som inte finns eller det man vill se

och göra sen det man kan göra omedelbart nu

då tror jag att för många vill sen

och då blir man vilsen och förlorar

synen och synvillorna bildar städer