När dörren var öppen
och vek upp sitt sken,
steg du rakt in
på darrande ben.

Du vet vad du såg
på den nyspunna tråd
av vana du flyr
helt bortvänd från råd.

Rädd för att stanna
och känna dig liten
känslor försvårar
det minskar aptiten.

Men självklart det svider
att ge av sitt sken
smärtsamt att vara
helt öppen och ren.

Sorgligt är det
när man sedan förstått
att skenet man gav
ofta silades bort.

Men vad ska man göra,
det är som det är,
tiden den kommer
där lyckan oss bär.