Det är tyst i ruinen och bortom 

planeterna gränslös vidd

du klär ditt rum med prunkande 

palettblad som om 

du letar efter orden och i sökandet 

släpper du ut tystnaden och tomheten

något stort kanske anas och du har vant dig vid 

oron du har redan tänkt att tanken inte definierar 

så du har skiftat perspektiven 

de mäktigaste känslorna har bytt kläder och 

i skarven känns livets pulserande 

nakna grenverk som en slags ny 

utväxt som anas 

men du slår dig vid knäna ser dig grubbla 

fasan bygger spår i andedräkten 

Vill erbjuda dig en stark pinne just som 

du fattar tag och väntar in ljuset hur 

du letar efter gårdagens slags falska 

trygghet och den imaginära lycka som 

stundtals sprängde 

den lilla flickan 

hon med spring med klätternerv

hon vet. Vet hon söker godhet enbart 

den den rundaste och tydligaste doften 

av ett liv mitt i.