Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Din sida av sängen

Nätterna är värst.

Men tystnaden är värre.



Jag ligger på din sida av sängen men den luktar inte som dig längre.
Jag mår illa, för jag lagade 5 portioner av den godaste risrätten jag vet, och försökte fylla tomrummet med den.
Åt för mycket, känner mig yr, när allt jag ville ha var en kram. Men ris kan inte kramas.
Och det kan inte min bror heller, över videosamtal, 2 städer bort. Jag ser hans ögon flacka över skärmen, oron, han har egentligen inte tid, och vet inte vad som är fel, men han vet att nånting är. Vi lägger på, rummet blir tyst igen.

Så jag ringer dig. Och du hör att nånting är fel, men du har inte tid. Och så är det med det. 1 minut och 37 sekunder, sen puss puss, sen klick.
Rummet blev nästan tyst igen men så kom tårarna.

Ner över hela mitt ansikte, över hela min kropp, över hela din sida av sängen, och nu. Nu känns det som att du är där igen. Nu är allt som det ska. Nu är allt som det brukar. Din sida av sängen, blöt med min tröstlösa förtvivlan, jag, huttrandes, klarvaken, hjälplös. Allt snurrar och jag håller min kudde så hårt jag kan, gråter, kramar, skriker in i den. Äntligen känner jag nåt men känslan är ren och skär hjärtekross, ren och skär smärta, och ett rent skärsår rakt in i den mest privata delen av min själ, av min essens. Jag hör min ande gå i bitar. Jag hör mig själv gå sönder.
Jag. Finns. Inte
Mer





Tills rummet blir tyst igen.





Nätterna är värst




Fri vers av Lättpåverkad VIP
Läst 58 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2021-08-11 23:04



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Lättpåverkad
Lättpåverkad VIP