Det är  tyst. Jag är ensam i köket i din lägenhet.
Du lämnade mig i en hast, redan försenad till din föreläsning. Du gav mig en flyktig kyss, innan du sa stäng dörren när du går.
Klockan på väggen visar tjugo över nio. Jag sitter med frukosten och drömmer mig bort till gårdagens ömma kyssar, samtidigt som jag mejslar med kniven i smöret.
Röster från trapphuset tränger in genom ytterdörren, och väcker mig från mina tankar. Klockan är halv tio och i smöret finns ett skulpterat hjärta.
Jag sätter på locket varligt och sätter in hjärtat  i kylen.
Tar min väska och låter dörren gå igen efter mig. Hoppas att du blir glad, tänker jag.