Du var alltid så upp i stunden
du var orkanen i mig

Du var alltid så, 
rädda hela världen
förutom dig själv

Så mycket ytlig moral

den dog så fort du stängde 
dörren

Du var charm och en god doft
osmakligt spännande

Men du var trasig, du gjorde ont
du trasade

Du låtsades alltid sova bäst
fast bara du drömde mardrömmar
bara du vred dig i sömnen

Du behövde höras mest 
oavsett vad du sa

trots att du inte hörde dig själv

Du gick vilse någonstans och 
försökte aldrig hitta tillbaka

För du var alltid så upp i stunden
du var så mycket storm