Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Gamla trauman knackar på.

Låt inte dina sår styra ditt nu,
Din rädsla blockerar ditt lysande du,
Rädsla att förlora separerar dig från allt,
Du hungrar efter värme men känner endast kallt,

Krama mig, kyss mig, bli ett med mig,
Jag vill bara hålla hårt i dig,
Trots det styr rädslan att förlora åt ett annat håll,
Plötsligt står du där i hopp om att få lite kontroll,
Kontroll över känslan som tagit över ditt sinne,
Men känslan lurar dig genom att använda ditt minne,
Din kropp reagerar på ett trauma från förr,
Men det känns som den precis klev in genom din dörr,

Du vill bara förstå varför smärtan knackat på,
Men agerar du ej på den kommer den att gå,
Du kommer ha trampat på många spikar innan du når dit,
Men för varje spik skalar du av bit för bit,
Som att du skalar av ett träd från sin bark,
Så håller du ut och växer dig stark.




Fri vers (Prosapoesi) av Sandra.Michelle
Läst 114 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2021-08-14 11:19



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Sandra.Michelle
Sandra.Michelle