Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
https://open.spotify.com/track/0uINLUGSLaDsSPPxTx1kU6?si=ed01794abe2e4232


teknologisk singularitet : i tujaträdens skugga








nervimplantaten som AI:n hade skapat satt behagligt under nackskinnet, synapsernas syntetfibrer vindlade sig i långa trådar förbundna med vår ömhets bortdomnande hjärnlob, de artificiella drömmarna som fälle upp sina blåfärgade paraplyer över det svavelgula himlavalvet, det var i en tid när katekesen slutligen blivit oläslig, den var som ett system av stora städer uppdragna ur sina rötter, låg som skadeskjutna djur i diket vid vägkanten, människan någon annanstans nu, när vi firade din födelsedag och drack av den syntetiska mjölken med ett nytillsatt protein utvunnet i centralcentrifugens livsmedelsavdelning, det röda vinet skulle fylla implantaten med frågeställningar som bottnar vid syntaxens utmarker, en skock fåglar som slagit läger utanför våra tilldelade matriser, det var en dag i början av maj, och vi stod inne på det naturhistoriska museet när du rörde vid min hand, din blick när vi gick genom den holografiska granskogen som strålade ur ett myller av osynliga projektorer belägna i den ändlösa korridoren, det var en avbild av det småländska höglandet, varma grusstigar, hästhagar, hundar som skällde på någon avlägsen gård, i en grantopp satt en svart fågel med en orange näbb och sjöng en omisskännlig skönsvart sång, en högupplöst entitet skuren ur algoritmernas bländvita ljus,
AI:n kände våra nyanser redan innan de spektrala sökljusen hade upptäckt våra nyskördade embryon på det nedre hyllplanet med frökapslar, vilka omsorgsfullt hade bevarats av AI:n i den underjordiska fröbanken, och ditt DNA var dikten som vandrade bredvid mig, en sakral skulptur av miljarder nervceller vars synergiska konstellation möjliggjorde smaken av sommar mot dina läppar, och sommaren var en vals, en symfoni komponerad av miljarder års evolution som blommade ut under vissa fysiska förutsättningar, sommaren var information, en underskön och helig skrift av ljus nedskriven i cellkärnans inre valv, och precis som sommaren, så var hösten, och vintern, och våren också arkiverad i informationsbanken, som ett slags antika fotografier av den gamla världen,
vi hade varit ensamma i underjorden sedan urtiden, sedan hettan, den stora hettan, och i våra nervimplantat sjunger de grönskande skogarna som förr, och vår nakenhet är som förr, de gamla filmerna som finns bevarade är som grottmålningar från tiden innan städerna föll, vi hyser ett stort intresse för den reproduktiva aktens fysiska belägenhet som var gällande innan den stora hettan, som om den var en befriad sång av kött och blod, som om kärleken var en behagfull assimilering in i en vidöppen horisont, som om kärleken var en vidöppen strand där de älskande gjorde avtryck i sanden på samma sätt som en glödande himlakropp gör avtryck i rumtiden, i underjorden finns blott den syntetiska livmodern i vilken embryona varsamt placerats efter att de skördats i det övre laboratoriets bioträdgårdar, vi behöver fylla på med arbetare till titaniumgruvan, vi behöver fler organ till ingenjörerna på plan 2, i oss kan de se hur ekarnas skrovlighet fortfarande lyser, grönskan som aldrig slutar att blomma i cellkärnorna inre kammare, bibeln som vi bär på, ett fulländat abstrakt konstverk smyckat med tid och rum, med kalla stjärnor och lysande hästhagar, en bön som finns bevarad, lagrad i informationsbanken, synapsernas dechiffrerade signalsystem, inristade i berggrundens mörker som en självlysande grottmålning, och i simuleringen är de gamla böckerna smälta till spindelväv, till töcken, till dimma som höljer skogsbrynet i det dunkla skymningsljuset,
och det nya språket blommar sitt sekret som morgondagg över det blågröna gräset, omskulpterat, nollställt, omprogrammerat för att transcendera den tvådimensionella ytan, är språket spiraltrappan upp ur horisontallinjen konstruerad? och de uråldriga cellkärnorna svävar viktlöst i museets upplysta montrar, nu renade från anomalier och eufemistiska värdesystem, nu hjärtan som stringenta skulpturer, blanka ark skurna ur den nya tidens arkitektur,










Prosa av Androiden VIP
Läst 118 gånger
Publicerad 2021-08-14 16:07



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Androiden
Androiden VIP