Ord som gömmer sej i tystnaden

driver ångestvågor  som du känner

att du inte över dom rår,

där faller smärtan som droppar

förvandlas till falska pärlor

i dina öppna sår,

din själ som en fångad fågel

som inte kan flyga i sin bur,

endast kärleken som en skimrande 

blomma kan tränga dina inre stenar

få din fångna själ att sväva ut ur

dina slutna rum,

i ett ljus utan skuggor 

under en öppen himmel

i en ängels hand i vördnad

står du tyst så stum,

vindarna vaknar vänder

viskar kom

så glad och fri den fågel

som bar dej svävar över

Jorden fyller alla fångna hjärtan

av sin sång ja av sin sång.